Vad är träningsintolerans?

Träningsintolerans är den minskade förmågan eller oförmågan hos någons kropp att utföra fysiska aktiviteter som är typiska för deras ålder. Det kan bero på olika sjukdomar eller tillstånd som påverkar kroppens förmåga att tolerera fysisk ansträngning, inklusive hjärtsjukdomar, lungsjukdomar, fibromyalgi, kronisk trötthetssyndrom och anemi, bland andra.

Människor med träningsintolerans upplever ofta försvagande trötthet när de ägnar sig åt måttlig till kraftig fysisk aktivitet, men träningsintolerans kan också hindra människor från att göra lättare träning och vardagsaktiviteter. Även om olika medicinska tillstånd kan orsaka träningsintolerans, är det det primära symtomet på diastolisk hjärtsvikt.¹

Den här artikeln diskuterar tecken, symtom och orsaker till träningsintolerans. Den täcker också hur oförmågan att ägna sig åt fysisk aktivitet på grund av träningsintolerans diagnostiseras och behandlas.

Varför är det viktigt att uppmärksamma träningsintolerans?

Det är viktigt att uppmärksamma träningsintolerans eftersom det kan indikera en underliggande sjukdom eller hälsotillstånd som kräver medicinsk behandling.

Träningsintolerans kan också leda till ökad risk för skador och hälsoproblem om den inte behandlas korrekt. Dessutom kan träningsintolerans orsaka begränsningar i individens fysiska och psykiska hälsa och livskvalitet.

Genom att tidigt upptäcka och behandla träningsintolerans kan man förhindra allvarliga konsekvenser och hjälpa personer att återfå sin förmåga att utöva fysisk aktivitet på ett hälsosamt och säkert sätt.

Tecken och symtom på träningsintolerans

Post-exertional malaise (PEM) och svår utmattning är de vanligaste symtomen på träningsintolerans. Personer med träningsintolerans upplever vanligtvis en känsla av trötthet och andnöd när de ägnar sig åt fysisk träning av vilken intensitet som helst, inklusive mild ansträngning under vardagliga aktiviteter.

Hos dem som upplever oproportionerlig trötthet i förhållande till energin som utövas under fysisk aktivitet, utlöser träning vad forskarna kallar förvärring av trötthet efter ansträngning.² Denna term syftar på personer med träningsintolerans som upplever en ”krasch” i sina energinivåer efter att ha ägnat sig åt fysisk aktivitet.

Nedan följer några typiska tecken och symtom på träningsintolerans:³

• Extrem trötthet
• Trötthet
• Utmattning
• Tröghet
• Bröstsmärta (kärlkramp)
• Illamående, kräkningar
• Tyngd i armar och ben
• Muskelsmärta
• Andnöd (dyspné)
• Oregelbunden hjärtrytm (hjärtarytmi)

Ansträngningsintolerans är bland de vanligaste kliniska symtomen som upplevs av patienter med förmaksflimmer.⁴

Vilka är psykologiska orsaker för träningsintolerans?

Psykologiska orsaker till träningsintolerans kan inkludera:

• Ångestrelaterade till fysisk aktivitet, såsom att oroa sig för att inte kunna prestera tillräckligt bra eller att utöva fysisk aktivitet inför andra människor
• Depression, vilket kan leda till bristande motivation och intresse för fysisk aktivitet
• Traumatiska erfarenheter relaterade till tidigare skador eller sjukdomar som kan påverka individen att undvika fysisk aktivitet eller träning.
• Kognitiva störningar, såsom uppmärksamhets- och koncentrationsproblem, som kan göra det svårt att utföra fysisk aktivitet.

Det är viktigt att identifiera och behandla sådana psykologiska faktorer för att förbättra individens förmåga att utöva fysisk aktivitet och minska risken för träningsintolerans. Psykologisk behandling, såsom kognitiv beteendeterapi, kan hjälpa till att hantera dessa faktorer och öka motivationen och intresset för fysisk aktivitet.

Miljömässiga faktorer

Ja, miljömässiga faktorer kan också bidra till träningsintolerans. Exempel på sådana faktorer kan vara:

• Höga temperaturer och luftfuktighet som kan öka risken för värmeslag och dehydrering under träning
• Höghöjdsmiljöer som kan minska tillgången på syre, vilket kan påverka prestationen och orsaka andfåddhet, yrsel och illamående
• Luftföroreningar eller allergener som kan påverka andningsförmågan och orsaka hosta eller andningsbesvär under träning.

Det är viktigt att ta hänsyn till sådana faktorer och anpassa träningen efter individens hälsotillstånd och miljöförhållanden för att undvika träningsintolerans och eventuella hälsorisker.

Träningsintolerans orsaker

Vänstersidig hjärtsvikt är en ledande orsak till träningsintolerans.⁵ Men alla medicinska tillstånd som förhindrar syrerikt blod från att levereras till arbetande muskler under fysisk aktivitet (som mitokondirala sjukdomar eller metabola störningar) kan orsaka träningsintolerans.

Till exempel, andningssjukdomar såsom kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL), astma, emfysem och andra kroniska lungsjukdomar som minskar någons förmåga att ta djupa andetag minskar avsevärt mängden tillgängligt syre för att underblåsa muskelsammandragningar.⁶

Personer med kroniskt trötthetssyndrom (ME/CFS) är benägna att ha träningsintolerans. Detta tillstånd kallas också systemisk ansträngningsintoleranssjukdom (SEID). Som namnet antyder gör kronisk trötthet och ”ansträngningsintolerans” det extremt utmanande för personer med ME/CFS eller SEID att utföra ansträngande aktiviteter. Även milda ansträngningsnivåer kan göra symtomen värre.

Även om forskare inte är helt säkra på varför ME/CFS och SEID orsakar allvarlig träningsintolerans, fann en norsk studie från 2019 att kroniskt trötthetssyndrom är associerat med onormal blodlaktatackumulering under fysisk aktivitet, vilket avsevärt minskar träningstoleransen.⁷

SARS-CoV-2 (COVID-19)-viruset kan också orsaka träningsintolerans. En systematisk genomgång och metaanalys från oktober 2022 fann att bland dem med långa covid-symtom minskade träningskapaciteten betydligt mer än tre månader efter SARS-CoV-2-infektion.⁸

Träningsintolerans diagnos

Kardiopulmonal träningstestning (CPET), även känd som VO2-testning (maximal syreförbrukning), är ett mycket effektivt sätt att bedöma aerob kapacitet och att mäta hur någons kropp reagerar på fysisk aktivitet vid olika intensiteter.

CPET används för att diagnostisera träningsintolerans. Förutom att kvantifiera någons träningstolerans, kan icke-invasiv hjärt-lungansträngningstestning identifiera vilken av flera medicinska tillstånd som orsakar träningsintolerans ensam eller i kombination.⁹

Hjärtstresstester är ett vanligt diagnostiskt verktyg på kontoret som använder ett elektrokardiogram (EKG) för att bedöma hur hjärtat reagerar på fysisk aktivitet. Dessa hjärtträningstest är icke-invasiva och kräver inga injektioner, men de ger inte ett fönster in i hjärtats inre funktioner.

Det finns mer avancerade tester än ett hjärtstresstest. Dem låter din vårdgivare se vad som händer i ditt hjärta under träning med hjälp av olika bildtekniker (t.ex. PET-skanning, SPECT-skanning, myokardperfusionsavbildning). De injicerar spårmängder av radioaktivt material som maskinerna letar efter för att se hur hjärtat fungerar.

Andra träningstoleranstester (ETT) inkluderar:¹⁰

• Träningsstressekokardiogram (ultraljudsundersökning)
• Dobutamin stressekokardiogram (DSE)¹¹
• Myokardperfusion stresstest
• Mikrovolt T-Wave alternans stresstest¹²

Behandling av träningsintolerans

Att behandla grundorsaken till träningsintolerans kan skapa en uppåtgående spiral genom att göra det möjligt för personer med träningsintolerans att börja ägna sig åt mer fysiska aktiviteter och skörda hälsovinsterna av träning.

Eftersom så många olika saker kan orsaka träningsintolerans är det viktigt att arbeta med en vårdgivare för att få en korrekt diagnos och komma fram till en personlig behandlingsplan.

Detta kan inkludera övervakade träningspass. Målet är att arbeta med en läkare för att komma fram till uppnåbara mål som är specifika för dina behov.

Förebyggande av träningsintolerans

Att utöva fysisk aktivitet är en viktig del av en hälsosam livsstil, men för vissa människor kan det vara en utmaning på grund av träningsintolerans.

Oavsett orsaken kan träningsintolerans leda till begränsningar i individens fysiska och psykiska hälsa och livskvalitet.

Lyckligtvis finns det olika sätt att förebygga träningsintolerans och hjälpa människor att upprätthålla en hälsosam och aktiv livsstil.

Detta kapitel kommer att titta på några av de bästa metoderna för att förebygga träningsintolerans, inklusive korrekt uppvärmning och nedvarvning, anpassning till individuella behov och förhållanden, samt hantering av eventuella underliggande hälsotillstånd.

A. Uppmuntra regelbunden fysisk aktivitet

En av de bästa metoderna för att förebygga träningsintolerans är att uppmuntra regelbunden fysisk aktivitet. Att utöva fysisk aktivitet regelbundet kan bidra till att bygga upp uthållighet, styrka och kondition, vilket kan minska risken för träningsintolerans. Det är också viktigt att hitta en träningsrutin som passar individen, med hänsyn till deras intressen, behov och hälsotillstånd.

B. Uppvärmning och nedvarvning

En annan viktig metod för att förebygga träningsintolerans är att genomföra korrekt uppvärmning och nedvarvning. En korrekt uppvärmning kan bidra till att öka blodflödet till musklerna, förbättra rörligheten och minska risken för skador. Nedvarvning, å andra sidan, kan hjälpa till att gradvis sänka hjärtfrekvensen och minska risken för muskelstelhet och skador efter träning.

C. Anpassning till individuella behov och förhållanden

För att förebygga träningsintolerans är det också viktigt att anpassa träningen till individuella behov och förhållanden. Detta inkluderar att välja rätt träningsformer, intensitet och varaktighet för individen. Det är också viktigt att ta hänsyn till eventuella hälsotillstånd eller skador som individen kan ha och anpassa träningen därefter.

D. Hantering av underliggande hälsotillstånd

Om en person har underliggande hälsotillstånd, såsom astma, diabetes eller hjärtsjukdomar, kan detta påverka deras förmåga att utöva fysisk aktivitet. Därför är det viktigt att hantera dessa hälsotillstånd på rätt sätt, med hjälp av medicinsk behandling och en anpassad träningsplan. Det kan också vara viktigt att samarbeta med en läkare eller tränare för att övervaka träningen och säkerställa att den är säker och effektiv.

Genom att tillämpa dessa förebyggande metoder kan människor minska risken för träningsintolerans och upprätthålla en hälsosam och aktiv livsstil.

Sammanfattning

Träningsintolerans är den minskade förmågan att delta i fysisk aktivitet som upplevs av personer med träningsintolerans. Den kan orsakas av alla medicinska tillstånd som hindrar arbetande muskler från att få den energi de behöver för att träna.

Hjärtproblem är den vanligaste orsaken till träningsintolerans, men alla medicinska tillstånd som hindrar syrerikt blod från att komma till musklerna som driver fysisk aktivitet kan orsaka träningsintolerans.

Lungproblem, kronisk trötthet och långvarig covid kan alla orsaka träningsintolerans. Extrem trötthet, andfåddhet och oregelbundna hjärtslag är vanliga symtom. Många olika träningstoleranstester används för att diagnostisera träningsintolerans, men hjärt-lungansträngningstestning anses av många vara guldstandarden.

Sista ordet

Förebyggande av träningsintolerans är avgörande för att upprätthålla en hälsosam och aktiv livsstil. Genom att uppmuntra regelbunden fysisk aktivitet, genomföra korrekt uppvärmning och nedvarvning, anpassa träningen till individuella behov och förhållanden och hantera eventuella underliggande hälsotillstånd, kan människor minska risken för träningsintolerans och uppnå sina hälsomål.

Att utveckla en träning som passar individuella behov och förhållanden är viktigt för att undvika överansträngning eller skador. Det är också viktigt att hantera eventuella underliggande hälsotillstånd på rätt sätt, med hjälp av medicinsk behandling och anpassad träning.

Att förstå de psykologiska och miljömässiga faktorerna som kan bidra till träningsintolerans är också viktigt för att undvika negativa effekter av fysisk aktivitet. Genom att genomföra lämpliga förebyggande åtgärder kan människor njuta av fördelarna med fysisk aktivitet och upprätthålla en hälsosam och aktiv livsstil utan begränsningar.

Innan du ger upp att träna eller skyller på dig själv för att du inte har tillräckligt med viljestyrka, är det viktigt att prata med en läkare om de jobbiga symtom du upplever under eller efter träning. När du har fått behandling för det som gör träning så svårt, kan det faktiskt göra dig må bättre och inte kännas som en plåga längre. Så var inte rädd för att söka hjälp om du har problem med att träna.

Ansvarig utgivare: Livfull använder endast källor av hög kvalitet, inklusive referentgranskade studier, för att stödja fakta i våra artiklar. Läs vår redaktionella process för att lära dig mer om hur vi fakta kontrollerar och håller vårt innehåll korrekt och pålitligt.
Källor:

https://www.verywellhealth.com/exercise-intolerance-6826066

1. Little WC, Borlaug BA. Exercise intolerance in heart failure with preserved ejection fraction: what does the heart have to do with it? Circ: Heart Failure. 2015;8(2):233-235. doi:10.1161/CIRCHEARTFAILURE.114.001966 ↩︎
2. Keech A, Sandler CX, Vollmer-Conna U, Cvejic E, Lloyd AR, Barry BK. Capturing the post-exertional exacerbation of fatigue following physical and cognitive challenge in patients with chronic fatigue syndrome. Journal of Psychosomatic Research. 2015;79(6):537-549. doi:10.1016/j.jpsychores.2015.08.008 ↩︎
3. Del Buono, M. G., et al. (2019). Exercise intolerance in patients with heart failure: JACC state-of-the-art review. doi:10.1016/j.jacc.2019.01.072 ↩︎
4. Yi JE, Lee YS, Choi EK, et al. CHA2DS2-VASc score predicts exercise intolerance in young and middle-aged male patients with asymptomatic atrial fibrillation. Sci Rep. 2018;8(1):18039. doi:10.1038/s41598-018-36185-7 ↩︎
5. Del Buono MG, Arena R, Borlaug BA, et al. Exercise intolerance in patients with heart failure. Journal of the American College of Cardiology. 2019;73(17):2209-2225. doi:10.1016/j.jacc.2019.01.072 ↩︎
6. Elbehairy AF, O’Donnell CD, Abd Elhameed A, et al. Low resting diffusion capacity, dyspnea, and exercise intolerance in chronic obstructive pulmonary disease. Journal of Applied Physiology. 2019;127(4):1107-1116. doi:10.1152/japplphysiol.00341.2019 ↩︎
7. Lien K, Johansen B, Veierød MB, et al. Abnormal blood lactate accumulation during repeated exercise testing in myalgic encephalomyelitis/chronic fatigue syndrome. Physiol Rep. 2019;7(11). doi:10.14814/phy2.14138 ↩︎
8. Durstenfeld MS, Sun K, Tahir P, et al. Use of cardiopulmonary exercise testing to evaluate long COVID-19 symptoms in adults: a systematic review and meta-analysis. JAMA Netw Open. 2022;5(10):e2236057. doi:10.1001/jamanetworkopen.2022.36057 ↩︎
9. Glaab T, Taube C. Practical guide to cardiopulmonary exercise testing in adults. Respir Res. 2022;23(1):9. doi:10.1186/s12931-021-01895-6 ↩︎
10. Brigham and Women’s Hospital. Exercise tolerance test. ↩︎
11. Dudzinski D, Gilstrap L, Bhatia S, Weiner R. Dobutamine stress echocardiography: a review and update. RRCC. Published online April 2014:69. doi:10.2147/RRCC.S43947 ↩︎
12. Aro AL, Helsinki University Hospital, Helsinki, Finland, Kenttä TV, University Hospital of Oulu and University of Oulu, Oulu, Finland, Huikuri HV, University Hospital of Oulu and University of Oulu, Oulu, Finland. Microvolt T-wave alternans: where are we now? Arrhythmia & Electrophysiology Review. 2016;5(1):37. doi:10.15420/aer.2015.28.1
    ↩︎